Keramik är ett ämne som kanske framförallt förknippas med porslin – till exempel porslinet vi äter på, och de små porslinsfigurer som dekorerar våra hem. Keramik är också vanligt förekommande i våra hem i form av stengods med mer praktisk funktion, till exempel krukor.
Keramiken har dock även fått något av en renässans inom konsten, ett faktum som blev tydligt under 2017 års vårutställningar på konstgallerierna i Stockholm. Där visade flera konstnärer upp nyskapande skulpturer i keramik, som varierade i uttryck från den melankoliska ”Främmande fågel” skapad av Klara Kristalova till den abstrakta ”Ram pentagram” av Haidar Mahdi. Kristalova har också skapat skulpturen ”Nya tider”, som är nyskapande på det sättet att den är avsedd att ses ”bakifrån”; skulpturen avbildar en flicka med nattfjärilsvingar, som är vänd mot väggen och ser in i en liten spegel. Som betraktare av skulpturen ser man därför hennes ryggtavla, och hennes ansikte i den lilla runda spegeln.
Även om den keramiska konsten på detta sätt har fötts på nytt och fått ett uppsving, är den knappast en ny företeelse i världen; människan har skapat konst med keramik nästan så länge hon har existerat. Ett av de äldsta keramiska föremålen i världen är till exempel ”Venus från Dolní Věstonice”, en kvinnofigur skapad av lera och benmjöl. Den är upphittad söder om Brno i Tjeckien, och har daterats till perioden runt 25 000-29 000 f.Kr. En annan känd keramikfigurin i samma stil är ”Venus från Willdendorf”, som uppskattas vara mellan 22 000 och 24 000 år gammal. Just den sistnämnda har blivit en av de mest kända ikonerna för förhistorisk konst överhuvudtaget, inte bara inom keramiken. En viktig utveckling för keramiken, både den konstnärliga och den mer praktiska tillverkningen av bruksföremål, var drejskivan. Den skapades även den under förhistorisk tid, av sumererna runt år 4 000 f.Kr, i södra Mesopotamien (nuvarande Irak).
I många kulturer runt om i världen var keramiken en viktig del inte bara av deras vardagliga liv, utan också av deras religion (som i många fall var mer eller mindre synonym med deras kultur). Ett exempel på det är Mochica-kulturen, som blomstrade under perioden 100-800 e.Kr. Mochica-folkets keramik har blivit välkänd på grund av dess stora variation i motiv. De avbildade i princip alla aspekter av sitt vardagliga liv i keramiken, från människooffer och sex till krig och livet efter döden. De avbildade också ett stort antal människoansikten som visar olika ansiktsuttryck och känslouttryck, och detaljrikedomen i dessa låg långt före vad de flesta andra samtida kulturer åstadkom.
Självklart går det inte heller att undvika att nämna den kinesiska traditionen av att skapa keramisk konst. Kina hade storskalig tillverkning av porslin och keramik under hundratals år, och särskilt välkänt är det porslin som tillverkades under Tangdynastin, Songdynastin och Mingdynastin. Särskilt den sistnämnda, som inträffade mellan 1368 och 1644, har kommit att bli representativ för den kinesiska keramiska konsten. Ett annat, mycket omfattande, keramiskt verk som Kina har blivit känt för är terrakottaarmén, som består av ungefär 8 000 lermodeller av soldater och hästar, placerade i militär formation. Armén hittades cirka två kilometer öster om graven till Qin Shi Huangdi, Kinas förste kejsare, som dog är 210 f.Kr. Med högsta sannolikhet är armén en del av hans gravkomplex, och det är idag listat som ett världsarv av Unesco.